Kanada bloggen

Igår eftermiddag/kväll satt jag med tandborsten i munnen och en svensk bok som mamma skickat i handen på toaletten. En mycket ovanlig vana jag skapade hemma, speciellt på morgnarna innan skolan kunde jag tillbringa alldeles för många minuter sittandes på toastolen och bara läsa och svälja tandkräm. Iallfall, efter jag hade rest mig, tvättat händerna och tittat mig i speglen bestämde jag mig att det fick vara nog, ingen kommer komma hem och knacka på min dörr och fråga om jag vill komma ut och leka. Detta får jag ta tag i själv.

Några timmar senare satt jag med en öl i handen runt ett av barborden på The Edge med helt nyfunna (och lite gammelfunna) vänner. Jag har en början på en ny period. Nu är jag fortfarande lite rädd att ta ut för mycket i förskott men jag är galet stolt att jag har en sådan socialförmåga att nätverka och ha kul med alla!

Halv tre fick jag skjuts hem och till och med en godnatt puss utanför min dörr, herregud vilken kliche men det är sådant som händer här på andra sidan jorden och som sagt Kimberley slutar aldrig att förvåna.

Imorse hoppade jag upp på en cykel, utan hjälm efter att ha provat två stycken och insett att jag inte vill se ut som en av medlemarna i familjen kantarell när jag cyklar på gatorna, och trampade sedan till Marys Ville (5km). Lätt som en plätt, nerförsbacke i skogterräng hela vägen (tanken att ramlar jag här slår jag ihjäl mig slog mig några gånger men face the fear) och björnarna hägrande. Jag sjöng med till allt i ipoden (säkert jätte högt eftersom jag inte hörde mig själv) för att skrämma bort björnarna och var helt säker på att det skulle stå en stor bjässe efter varje sväng och bara vänta på att få äta upp mig. Det enda jag kan skryta med var att jag såg en ekorre och höll på att bajsa på mig på kuppen, då jag faktiskt trodde att det var en björn.

Hemvägen var ett ####?????+++++!!!!! snällt sagt. Jag vet inte om jag har fått dålig kondis (förmodligen) eller om det bara var ren ovana. Herregud vad jobbigt, björnrädlsan hade förvandlats till en otrolig trötthet och fick släpa mig och cykeln upp för djävulska uppförsbackar. Var helt slut när jag kom hem, men detta ska göras igen, tills jag klarar att cykla hela vägen dit och hem utan att dö lite på kuppen. Men lite mer än en timmes motion får väl vara bra för dagen. Och ett otroligt lårskav och träningsvärk i benen imorgon kan det ju vara värt.

Ska sluta ta upp eran dyrbara tid nu och återgå till mitt *harkel* spännande liv. Jag och Katie ska på Lacrosse, jaha säger jag och följer med. Tack och hej!

Haha, okej, jag har suttit på Fejjan (facebook) och kollat runt på alla inbjudningar jag har fått till klubbar/grupper. På Facebook kan vem som helst göra en klubb eller grupp och samla medlemar som tycker likadant. Många klubbar är helt random och gjorda av helt random personer. Här kommer bara några ex på inbjudningar jag har fått och som jag skrattar åt (och tänker, fan vad det stämmer) :

"Vi som blir glada när vi ser en fin rumpa" ( Måste tilläggas att Karl Hamerin är medlem, någon som är fövånad?)

"I Don't need a reason to hate people" (Mitt motto till 100 procent)

"Palacemannen" (40 årig gubbe som står och dansar fyra timmar i sträck fre-lör på palce och dricker redbull)

"Vi som vrider på värmen mer och mer när vi duschar" (Vem gör inte det liksom? tänkte jag och blev medlem, sen kom Lisa Nyström och komenterade, Nödvändigt Elsa. Love that girl)

"Komsi... Komsi lilla kissemissen...MEN SKIT I DET DÅ ÄCKLIGA KATT JÄVEL" (Hur många har inte tänkt den tanken när katten bara dissar dig och vänder rumpan åt dig när du försöker hälsa?...erkänn nu)

"When I run I hold my boobs" (Klubben har över 13 000 medlemar, behöver jag säga nått mer?)

"Where the hell do all my socks go" (Mest för att det är det jag har undrat sedan jag kom till Kanada)

"Ja, jag vet, jag såg det på Facebook" (Okej, någon som har Facebook som inte har använt denna menningen?)

"Det som händer på fyllan räknas inte" (Den som gjorde denhär gruppen måste ha gjort något riktigt svinigt)

"I hate when teachers erase chalkboards but miss spots" (Detta kunde förstöra en hel lektion för mig när jag gick på högstadiet, speciellt under Stefans lektioner. Han missade alltid något. Ofta sa William till att han skulle ta bort den, så det var nog inte bara jag som hade tvångstankar)

"I join many groups because they makes me say.....OH MY GOD THATS SO TRUE! " ( Bra sammanfattning på allt eller hur?)

Jag har för mycket fritid. Godnatt! :)

Körde Sanna till flygplatsen på morgonen. Hejdå, vi vet att vi ses snart igen! Sen hem, och samma rutin. Fruktsallad med banan, äpple och jordgubbar, massa vatten och saft, lek i vattenspridaren, sandlådan och på cyklarna. Sen kom Martha och Ethan några timmar, vi åt lunch (rester) och barnen lekte. Eftermiddagen var lugn, Ethan fick hela tre kakor idag, vet inte varför men jag var på ganska bra humör och han hade uppfört sig hela dagen. Oreos kan inte skada någon.

Sedan en liten promenix till en byggarbetsplats, barnens favorit syssla – att kolla på maskiner som gräver, låter, rör sig och lyfter saker, jag har inte varit jätte förtjust att stå i minus grader och snö och glo på maskiner i timmar. Men IDAG när det var varmt hade dom unga killarna dragit av sig tröjorna. Så nya favorit sysslan för både mig och barnen – husbygget nere på hörnet med en liten Bobcat som lyfter stenar och kör i terräng och tre (varav två snygg) avklädda män som sliter i solen med sina tvättbrädor. Vi stannade där ett tag. Ungarna lekte i gräset, kollade på maskiner och jag, ja kollade på barnen och slängde väl ett öga på byggarbetarna…eller var det tvärtom?

Åkte sedan till golfbanan med familjen. Vi käkade middag och sedan började jag min golfkarriär. Utav 20 slag satte jag EN perfekt, men det var ett hejdundrande slag, 150 meter, säkert skitdåligt men det var ett bra slag. Annars missade jag bollen och torrslog i luften säkert ett 50 tal gånger och låtsades att det bara var ett testslag. Helt plötsligt kom familjen rådjur och passerad två meter från utslagsplatsen, rakt över gräset, bollar och förbi alla golfspelare som slog på bollar. Kimberley slutar aldrig förvåna mig.