Kanada bloggen

Igår eftermiddag/kväll satt jag med tandborsten i munnen och en svensk bok som mamma skickat i handen på toaletten. En mycket ovanlig vana jag skapade hemma, speciellt på morgnarna innan skolan kunde jag tillbringa alldeles för många minuter sittandes på toastolen och bara läsa och svälja tandkräm. Iallfall, efter jag hade rest mig, tvättat händerna och tittat mig i speglen bestämde jag mig att det fick vara nog, ingen kommer komma hem och knacka på min dörr och fråga om jag vill komma ut och leka. Detta får jag ta tag i själv.

Några timmar senare satt jag med en öl i handen runt ett av barborden på The Edge med helt nyfunna (och lite gammelfunna) vänner. Jag har en början på en ny period. Nu är jag fortfarande lite rädd att ta ut för mycket i förskott men jag är galet stolt att jag har en sådan socialförmåga att nätverka och ha kul med alla!

Halv tre fick jag skjuts hem och till och med en godnatt puss utanför min dörr, herregud vilken kliche men det är sådant som händer här på andra sidan jorden och som sagt Kimberley slutar aldrig att förvåna.

Imorse hoppade jag upp på en cykel, utan hjälm efter att ha provat två stycken och insett att jag inte vill se ut som en av medlemarna i familjen kantarell när jag cyklar på gatorna, och trampade sedan till Marys Ville (5km). Lätt som en plätt, nerförsbacke i skogterräng hela vägen (tanken att ramlar jag här slår jag ihjäl mig slog mig några gånger men face the fear) och björnarna hägrande. Jag sjöng med till allt i ipoden (säkert jätte högt eftersom jag inte hörde mig själv) för att skrämma bort björnarna och var helt säker på att det skulle stå en stor bjässe efter varje sväng och bara vänta på att få äta upp mig. Det enda jag kan skryta med var att jag såg en ekorre och höll på att bajsa på mig på kuppen, då jag faktiskt trodde att det var en björn.

Hemvägen var ett ####?????+++++!!!!! snällt sagt. Jag vet inte om jag har fått dålig kondis (förmodligen) eller om det bara var ren ovana. Herregud vad jobbigt, björnrädlsan hade förvandlats till en otrolig trötthet och fick släpa mig och cykeln upp för djävulska uppförsbackar. Var helt slut när jag kom hem, men detta ska göras igen, tills jag klarar att cykla hela vägen dit och hem utan att dö lite på kuppen. Men lite mer än en timmes motion får väl vara bra för dagen. Och ett otroligt lårskav och träningsvärk i benen imorgon kan det ju vara värt.

Ska sluta ta upp eran dyrbara tid nu och återgå till mitt *harkel* spännande liv. Jag och Katie ska på Lacrosse, jaha säger jag och följer med. Tack och hej!