Kanada bloggen

Kvällen har varit något av det svåraste jag har gjort någonsin. Men det hade inte kunnat blivit ett bättre avslut. Lite regnigt, lite lagom mycket tårar, lagom mycket ord, helt stjärnklart och lite kyla. Det var som en film, det enda som saknades var någon fin "love song" i bakgrunden som "time to say goodbye" annars var det otroligt fint men svårt och sorgligt. Jag kan nästan säga att jag aldrig mött en sån fin kille som Crhistopher Burrows, vi "get a long" otroligt bra. Och det hemska är att det finns inget " ses snart" eller "på återseende". Ha ett bra liv, ta hand om dig,  I really like you, ring om du kommer till Sverige/London" osv var det enda vi kunde säga som faktiskt var sant. Den här dagen har varit så långt bort sedan vi träffades första gången (kanske ska säga att vi har hängt ihop sen min första torsdag efter nyår i Kimberley) men nu har dagen kommit, gått och slutat. Det är sjukt svårt, jag tror inte någon av oss hade räknat med att det skulle vara SÅ svårt. Men som sagt, det hade inte kunnat blivit ett bättre slut, vi hade inte kunnat fortsätta med nått i olika världsdelar och det enda jág kan göra är att hoppas på att vi faktiskt ses igen, någongång.

Ska försöka sova nu, lycka till Elsa, och sen är det vanlig arbetsdag imorgon som för första gången inte kommer avslutas med att gå till "Britts house" (som vi fortfarande kallar det), för ingen bor där längre. Det är tomt och för första gången städat. Det är så mycket jag vill säga, ville säga och ville ha sagt. Men är jävligt glad att jag inte har gjort det. Kanske kommer upp här. Men det som hände var precis alldels lagom och som sagt perfekt. Jag lämnar det där nu. För stunden. Godnatt.










Yellow är från en kväll när VI låg på rygg och kollade på stjärnorna och pratade. högt upp i skidbacken. Vi sjöng "yellow" och skrattade. Åkte sedan pulka ner och gick hem.

Enough om detta nu.
Jag ska citera Winnerbäck "Det är slutet på en resa och börja på en ny för dig, för dig OCH för mig"