Kanada bloggen

Ett rus av lycka varje gång jag dundrar fram i min van upp till skidberget. Startar dagen med lunch, macka och en twix. Upp med stolsliften, jag tappar min vante men till min lycka hade Mike 2 stolar bakom lyckats rädda den och jag slapp frysa min hand till is. Två killar i backen jag undviker, en Martha undviker och vi gör stora omvägar, haha. Helt okej väder, vi åker fortare idag. Paus, varm choklad. Zane, Chris och Mike kommer upp med oss. Martha och jag krockar, killarna blöter ner oss med stora bromsningar där snön flyger. Jag lär mig att snurra ett helt varv samtidigt som jag åker. Lyckan är oöndlig. Jag vill stanna här för evigt, med samma människor och med SNÖ. Jag hatar att det bara är till "låns".