Kanada bloggen

Jag är inte jätte sugen på att spela volleyboll ikväll, dels för att jag har ont i axeln och dels för att jag tycker det är t-r-å-k-i-g-t. Så jag satte på mig skor, varma kläder och ipod i öronen och SPRANG! Vilken underbar känsla. Enda kruxet är att vi bor i mitten på ett berg, det finns inga raksträckor. Man kan välja på att anntingen börja springa uppåt och sen neråt på hemvägen eller börja springa neråt och sen vara tvungen att springa uppåt på hemvägen. Jag valde det sistnämnda, fråga inte varför. Från vårat hus är det en JÄTTE brant backe ner, sen ner till affären / Chris jobb är det en lång härlig lite sluttande nedförsbacke. Det tog mig ca 7 min hemifrån att komma ner dit.

Uppåt var värre, den lilla sluttningen var väl helt okej. Jag tänkte hela tiden, bra träning, snygg rumpa, snygga ben, det tog ca 14 min att ta sig upp för den (ungefär dubbelt så lång tid). Sen sprang jag en liten raksträcka och sen kom den stora backen, jag klarade 2/3 av den, sista var omöjligt det brände i mina stackars små ben. Men tyckte ändå det var bra gjort av mig att springa i nästan tjugo minuter i uppförsbacke när jag inte sprungit på sex-sju veckor.

Nu har jag smörjt in mig själv i Tiger Balsam, tog massa små gratis påsar på hotellet i Banff. Min axel + ben och rumpa i förebyggande syfte. Jag stinker och min kropp liksom fryser/värms på samma gång av balsamet. Det är en härlig känsla.