Kanada bloggen

Jag läser min gamla blogg. Tre år nerskrivet, precis allt, varenda tanke och alldels för privat men helt undebart rolig, sitter och skrattar år mig själv. Aja, för ett sagt ett år sedan stog det:

Mats i min klass är underbart oförutsägbar, han har ett krull som inte ens Jesper Hallbergs könshår kan slå och ett stort hjärta. Idag när vi skulle till lektion skriker Mats till någon gamla kompis, tror jag, eller bara rakt ut (fattade aldrig riktig):
- KÖP ALDRIG EN GRAVID HÄST!
Hela klassen, eller okej halv eftersom resten skolkade för dagen, tittar på varandra och fattar liksom inte riktig vad som händer tills vi börjar as garva. Senare utanför klassrummet får jag en sjuk skrattatak när Mats böjer höften och knäcker fingrarna samtidigt så det ser ut som hela han höll på att spricka. Jag kan inte sluta skratta och tårarna rinner i samma veva börjar Mats föklara varför man inte ska köpa gravida hästar:
- MEH, DÅ FÅR MAN JU BETALA FÖR FÖLET OCKSÅ!
Jag har skrattat åt detta i timtal nu....

Och jag minns denna dagen. Skrattade till lärarna sa till mej på skarpen, var tyst, började tänka på det och började sedan skratta helt hysteriskt igen. Detta pågick hela dagen, varje lektion och fortsatte mer utspritt resten av veckan. Mats är nog en av dom roligaste personerna jag har träffat i mitt liv, det finns ingen som jag känner med färre gränser än en människan. Gud, gymnasiet och BF, vilken underbar tid. Massa skratt i korridoren mest hela dagarna (mycket åt (och med) Mats också).

Som den gången hela klassen faktiskt var tyst (eller ja, halva för resten skolkade) , tror vi satt och låtsades läsa något men egentligen satt vi och lyssnade på en trög tjej från tvåan ute i korridoren som satt och läste i körkortsboken. Det lät ungefär såhär " Men asså väggrenen, är det när man kör på vägen eller utanför vägen, eller är det den där lilla filen bredvid vägen" " Men asså december, är det verkligen vinter? Ska men sätta på vinterdäcken då?" Så höll hon på och alla var tysta och småfnissade. Utom Anna Rydberg som plötsligt vrålar ut "Är det någon som har smakat dom nya Magnus glassarna??? " Jag minns stunden, alla liksom tittade upp, vände sig mot Anna, tittade på varandra och sedan tillbaka på Anna. Allt stannade upp en stund innan alla började as garva. Jag tror till och med Ulla framme vid katedern drog på smilebanden.

Jag skulle kunna hålla på i evigheter men vet inte om man förstår det roliga i det om man inte var där. Men vet att jag har några BF läsare iallafall och ni kan ju skratta åt dom underbara gamla minnena. Ska försöka leta fram några fler underbara blogginlägg från förra bloggen som vi kan skratta åt.