Kanada bloggen

Jag kommer ihåg min 13 års dag väl, väldigt väl. Att fylla tretTON, tonåring och börja högstadiet, byta klass och man var så stor. Att man inte förstod hur liten man egentligen var. Man trodde att man skulle vara så för alltid, ha samma kompisar och tycka samma saker. För att inte tala om när man fyllde 15 eller 16 och började gymnasiet. Man var ju vuxen och kunde göra hur man ville, eller? 18 var en chill dag, solen lyste och jag, Dennis, Annie och Anna var på Bistrobar och Dennis bjöd mig på en vodka/apelsin juice och sen tog jag en öl. Bara för att. - Jaha, har du redan börjat dricka på vardagar, det var ju en bra vana, muttrade pappa när jag kom inte på kvällen och var överlycklig att ha tagit min första öl lagligt på puben! Första gången jag kände mig vuxen på riktigt var sommare efter studenten. Då var det på riktigt, först då kunde jag faktiskt göra allt jag ville.

Jag kommer förmodligen skratta åt min barnslighet eller saker jag gillar nu när jag är 25. Men jag tror inte barriärer kommer vara lika stor som den är under tonåren. Tonåren formar dej för livet, lägger grunden och ribban för hur du kommer vara. När du som sagt går ur tonåren ska du förhoppningsvis ha hunnit skapa dig en karraktär. Det tycker jag att jag har och jag gillar den och jag ska fortsätta vara Elsa. Även om jag hellre hade sett mig själv som tonåring några år till (det är liksom mer okej att göra vissa saker då, än nu när man faktiskt typ är vuxen) så kommer det bli roligt.

Jaja, ikväll ska jag på middag på svenskfamiljen. Ska bli trevligt. Barnen är typ snoriga och sjuka och vi gör absolut ingenting. Kul dag!