00.50
Klockan är halv ett. Jag har försökt sova i tre timmar, vänt vridit och vänt igen, hatar det. Är trött, gäspar, kan inte fokusera men det är lögn att somna. Börjar tänka på hemfärd, mat och flygresa, blir nervös och exalterad. Måste gå på toa, sen är det kört, är klar vaken och kroppen verkar inte ha en tanke på att sova snart.
Om jag pratar med mina föräldrar imorgon kommer dom fråga varför jag inte sover om nätterna. Pyttsan, som att man kan hjälpa om man kan sova eller inte, läste någonstans att har man inte somnat 40 min efter man gått och lagt sig ska man gå upp och göra något annat, dricka te eller varm mjölk, läsa en bok eller ta ett glasvatten och sedan gå och försöka igen. Att vrida och vända på sig hjälper inte mot nått.
Påtal om föräldrar pratade jag med mamma häromdagen, vi har inte pratat på ett tag och hon frågade vad jag gjorde. Det var lördag eller söndagmorgon , runt tolvtiden, och jag hade varit uppe i flera timmar, käkat frulle och precis duschat och krypit ner i sängen en stund. Precis som man får göra på helgen. Men är man mamma och pratar med sin 20åriga dotter på andra sidan jordklotet så måste man tydligen passa på att ge dottern lite skit och dåligt samvete för det.
Det kommer vara svårt att komma hem och ha föräldrar igen, att ha någon som ber en att ta på sig jackan, tjata om jag sover för länge, är bakfull, inte kan somna, inte äter rätt eller smyger in handen i chipspåsen på kvällskvisten. För mig har det blivit en omställning att komma hit och få föräldrar som litar på att jag kan klä mig och äta själv, att jag sköter mig och bara skrattar när jag äter choklad på kvällen eller kommer hem sent när jag ska upp tidiigt för dom vet att jag tar ansvar och sköter det jag ska. För Jemma har det blivit tvärtom, hon har kommit från en enormt slapp familj och har klivit in i en familj där det tjatas om att det är kallt ute, att hon sover för länge och smsar henne dygnet runt. Inget fel med det, men jag saknar det inte. Jag är nöjd. Ännu roligare är det att se Jemma drivas till vansinne av Spencers mamma som tjatar om precis allt och kanske inte riktigt har rätten till det?
Vad vet jag. Otroligt knepig situation. Vad tror ni mina föräldrar kommer säga nästa gång vi pratar? Nu höjde jag rösten lite för mycket, var lite för provokativ, men inget illa menat. Det är fakta, det är tankar. Det är snart ett på morgonen och det skrivs, att skriva på natten är bäst. Det är mycket saker ni inte vet genom bloggen, inga hemska saker överhuvudtaget, men småsaker som detta om familjer, relationer osv. Dels för att det blir för långt att skriva och mycket att förklara och dels är det är stor skillnad på vad som är personligt och privat och hur utlämnande jag kan vara mot mig själv och framförallt andra.
Nu ska jag kissa igen och sen försöka sova. En sak jag saknar med hemma är att kunna gå upp mitt i natten och koka te eller äta rostat utan att väcka någon, men det funkar inte här. Vill inte riskera att väcka någon med mitt te kokande mitt i natta. Ett glasvatten, kanske en film och så kommer det bli en enorm tung och trött dag imorgon.
Om jag pratar med mina föräldrar imorgon kommer dom fråga varför jag inte sover om nätterna. Pyttsan, som att man kan hjälpa om man kan sova eller inte, läste någonstans att har man inte somnat 40 min efter man gått och lagt sig ska man gå upp och göra något annat, dricka te eller varm mjölk, läsa en bok eller ta ett glasvatten och sedan gå och försöka igen. Att vrida och vända på sig hjälper inte mot nått.
Påtal om föräldrar pratade jag med mamma häromdagen, vi har inte pratat på ett tag och hon frågade vad jag gjorde. Det var lördag eller söndagmorgon , runt tolvtiden, och jag hade varit uppe i flera timmar, käkat frulle och precis duschat och krypit ner i sängen en stund. Precis som man får göra på helgen. Men är man mamma och pratar med sin 20åriga dotter på andra sidan jordklotet så måste man tydligen passa på att ge dottern lite skit och dåligt samvete för det.
Det kommer vara svårt att komma hem och ha föräldrar igen, att ha någon som ber en att ta på sig jackan, tjata om jag sover för länge, är bakfull, inte kan somna, inte äter rätt eller smyger in handen i chipspåsen på kvällskvisten. För mig har det blivit en omställning att komma hit och få föräldrar som litar på att jag kan klä mig och äta själv, att jag sköter mig och bara skrattar när jag äter choklad på kvällen eller kommer hem sent när jag ska upp tidiigt för dom vet att jag tar ansvar och sköter det jag ska. För Jemma har det blivit tvärtom, hon har kommit från en enormt slapp familj och har klivit in i en familj där det tjatas om att det är kallt ute, att hon sover för länge och smsar henne dygnet runt. Inget fel med det, men jag saknar det inte. Jag är nöjd. Ännu roligare är det att se Jemma drivas till vansinne av Spencers mamma som tjatar om precis allt och kanske inte riktigt har rätten till det?
Vad vet jag. Otroligt knepig situation. Vad tror ni mina föräldrar kommer säga nästa gång vi pratar? Nu höjde jag rösten lite för mycket, var lite för provokativ, men inget illa menat. Det är fakta, det är tankar. Det är snart ett på morgonen och det skrivs, att skriva på natten är bäst. Det är mycket saker ni inte vet genom bloggen, inga hemska saker överhuvudtaget, men småsaker som detta om familjer, relationer osv. Dels för att det blir för långt att skriva och mycket att förklara och dels är det är stor skillnad på vad som är personligt och privat och hur utlämnande jag kan vara mot mig själv och framförallt andra.
Nu ska jag kissa igen och sen försöka sova. En sak jag saknar med hemma är att kunna gå upp mitt i natten och koka te eller äta rostat utan att väcka någon, men det funkar inte här. Vill inte riskera att väcka någon med mitt te kokande mitt i natta. Ett glasvatten, kanske en film och så kommer det bli en enorm tung och trött dag imorgon.
Kommentarer
Postat av: Paps
Dina gamla föräldrar litade i alla fall på dig så mycket att du fick åka till Kanada och klara dig själv:-)
Postat av: Mam
Instämmer!
Glöm nu inte ta på dig ordentligt om det är kallt ute imorgon,
Trackback
