Kanada bloggen

Helvete, det åskar! Jag har druckit var ute på puben någon timme, är nu ensam i huset klockan två på natten och det ösregnar, blixtrar och åskar som bara helvete. Åskan hemma är ingenting som åskan som och blixtrar över bergen, tro mig. Jag är inte ofta rädd numera (förutom när ormar kommer simmande mot mig i sjön) men detta är inte mysigt någonstans. USCH! Lagade nyss äggröra och åt skinka till, anledning, för att jag kan! Måste alltid smyga ner i källaren, kissa lågt, spola lite vatten och tassa runt på tå mitt i natten när jag kommer hem men idag passar jag på att slamra, laga mat mitt i natten, sätta på tvn och vandra runt utan byxor. För att, ja, jag kan! Men sen kommer åskan och så vill man bara vara liten igen. Det är en konstig ålder hela tonåren och även nu, man pendlar mellan att vara så vuxen man bara vill och kan vara, ansvarsfull och allt det där och vissa stunder vill man vara liten och ligga i mammas säng och hålla henne i handen och somna tryggt, krypa in i pappas famn och höra hans hjärta slå, höra farmor sjunga godnatt sånger, äta kvällsmacka (Grönhögen med hälften skinka och hälften ost) och mjölk och höra farfar läsa plupp för femtioelfte gången, ligga i mormors säng och räkna rosor i taket, på väggarna och på garderobsdörren i den svarta tapeten  eller ligga och gosa en tidig lördagsmorgon i Davids säng och försöka att andas så lågt som möjligt för att inte väcka honom och göra honom arg. Men här är jag, ensam i ett hus i Kimberley, Kanada, andra sidan världen. Men lika glad är faktiskt jag för det just nu. Även fast det åskar.


Denna bilden får mig alltid att tänka på denna låten...



Vi tar oss aldrig mera dit igen
Säg att allt är bra

Det har vart en lång dag
Vid den döda sidan stan
Där anfall är försvar
Och där allting växt igen

Vi har gått här
Samma gata upp och ner
Genom tid och genom törst
Genom sovande kvarter

Och tala tydligt om du vet nånting
Om du vet vad du vill va

Det har vart en lång dag